Ja, sekretess kan fortsätta att gälla även efter att en vuxen person har avlidit. Det finns ingen generell regel i svensk rätt som stadgar att sekretessen automatiskt upphör vid ett dödsfall. Frågan regleras i offentlighets-och sekretesslagen (2009:400) (OSL), och måste bedömas utifrån vilken typ av uppgift som det handlar om.
Enligt domstolspraxis har den avlidne rätt till frid, vilket innebär att vissa typer av uppgifter inte bör röjas efter att personen har avlidit. Sekretessen gäller fortsatt även efter en patients död, om informationen i fråga är särskilt känslig ur en integritetssynpunkt, eller om patienten under sin livstid uttryckligen har motsatt sig att uppgifterna lämnas ut efter att denne avlider (RÅ 82 2:66, samt RÅ 2007 ref. 16).
Enligt 21 kap. 1 § OSL gäller sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden, och bestämmelserna är i regel tillämpliga även när personen har avlidit. Särskilt tydligt blir detta inom hälso-och sjukvården. Enligt 25 kap. 1 § OSL gäller sekretess för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men. Detta är ett så kallat “omvänt skaderekvisit” som innebär ett starkt sekretesskydd, vilket även omfattar uppgifter om avlidna personer. Vid denna bedömning beaktas dels den avlidnes integritet, dels risken för att närstående kan lida skada eller men vid ett eventuellt utlämnande av uppgifter.
Det finns även bestämmelser om hur länge sekretess kan bestå. I 21 kap. 1 § 3 st. OSL stadgas att sekretess vad gäller uppgift i en allmän handling som huvudregel kan bestå i 70 år om inget annat anges. Detta innebär att sekretesskyddet i vissa fall kan kvarstå långt efter ett dödsfall.
Sammanfattningsvis kan konstateras att sekretessen inte automatiskt upphör när en vuxen person avlider. Man behöver, utöver den avlidne, beakta det faktum att sekretesskyddet även gäller för närstående. Om uppgifterna är av en sådan känslig karaktär att de, om de röjs, kan påverka bilden av den avlidne negativt och även väcka andras missaktning, anses detta kunna innebära skada eller men för de närstående. I varje enskilt fall ska en självständig sekretessprövning göras, där man bedömer om ett utlämnande kan innebära skada eller men för den avlidne eller dennes närstående.