En utgångspunkt är att olovlig inspelning av ljud, i sammanhang där allmänheten inte har tillgång och av en person som själv inte deltar i samtalet, klassas som olovlig avlyssning, enligt 3 kap. 9 a § brottsbalken (1962:700). Huruvida inspelningen av specifikt vårdbesöket och liknande scenarion är godtagbara har Justitieombudsmannen (JO) tagit ställning till i ett antal ärenden.
Enligt JO är det som utgångspunkt godtagbart att en patient vill spela in ljud under ett möte hos en vårdgivare med premissen att personen som spelar in också deltar i samtalet. Undantag kan göras om det inte betraktas som lämpligt att spela in. Ett sådant exempel kan vara om samtalet berör uppgifter om annan person som inte är närvarande alternativt om det misstänks syfta till att provocera eller förlöjliga, läs vidare i JO 2016/17 s. 107, dnr 5043-2014. Skulle inspelningen inkludera bild har JO istället sett medgivande från vårdgivaren som en bas för inspelning av vårdbesök, läs vidare i JO 2008/09 s. 320, dnr 1418-2007.
I syfte att b.la. skydda andra patienter är det inte ovanligt att vårdgivare uppställer ordningsregler. Vårdens lokaler är inte en plats dit allmänheten har fritt tillträde. Därför kan vårdgivare i stor utsträckning ställa upp tillträdes- och ordningsregler för lokalerna. JO har i flertal ärenden uttalat sig om detta, se t.ex. JO 2011/12 s. 594, dnr 3909-2010. Enligt JO-beslut avseende regioners möjlighet att begränsa allmänhetens tillgång till lokaler får tillträdes- och ordningsregler dock inte vara godtyckliga, diskriminerande eller på annat sätt dikterade av ovidkommande skäl.
LAGSTÖD
| 3 kap. 9 a § brottsbalken (1962:700). JO 2016/17 s. 107, dnr 5043-2014. JO 2008/09 s. 320, dnr 1418-2007. JO 2011/12 s. 594, dnr 3909-2010. |