Formellt är det huvudmannen för vården (kommunen eller regionen) samt vårdgivaren som fattar beslut om vilka prioriteringar som måste göras. I realiteten lämnas det dock ofta till vårdpersonal att avgöra vilka patienter eller vårdåtgärder som ska prioriteras. Till hjälp har de principerna om människovärde, behov- och solidaritet samt kostnadseffektivitet.
Människovärdesprincipen är överordnad de två andra principerna och innebär att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.
Behovs- och solidaritetsprincipen står lägre i hierarkin än människovärdesprincipen och innebär att den som har störst vårdbehov ska få vård först. Det är viktigt att komma ihåg att det är just vårdbehovet som ska vara styrande. Därmed är det inte relevant vad patienten ifråga har för socioekonomiska förutsättningar eller om hen bedöms ha orsakat sin skada eller sjukdom på egen hand.
Kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad såväl människovärdesprincipen som behovs- och solidaritetsprincipen och innebär att prioriteringar ska göras på ett kostnadseffektivt sätt. Kravet på kostnadseffektivitet bottnar i en etisk princip om att skattebetalarnas pengar ska användas på ett så bra och effektivt sätt som möjligt. Därför gäller inte principen om kostnadseffektivitet för vårdgivare vars verksamhet bedrivs helt utan offentlig finansiering.
LAGSTÖD
| 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 4 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) Sida 20 i prop. 1996/97:60 |