Denna fråga är väl omdiskuterad. Sverige har fått omfattande kritik, för det sätt tvångsåtgärder används mot barn och unga inom psykiatrin, från både internationellt håll såsom FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) och nationellt håll. Som svar på kritiken inleddes en utredning 2016 vars syfte var att stärka barns ställning och rättssäkerheten. Utgångspunkten var att antingen minska eller avskaffa användningen av tvångsåtgärder genom en översyn av tvångsåtgärder riktade mot barn inom psykiatrisk tvångsvård.
Betänkandet och det efterföljande lagförslaget mynnade ut i en särreglering av tvångsåtgärder riktade mot barn i lagstiftningen. Det regleras nu enligt 19 a och 20 a §§ lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128).
Utredningen menade att, i vissa extrema fall, kan tvångsåtgärder vara förenligt med barnets bästa och därmed kan tvångsåtgärder inte helt avskaffas för att kunna garantera barnets bästa. Att vårda barn under 18 år på rättspsykiatrin kan inte anses vara absolut emot barnkonventionen, men som nämnt är detta en omdiskuterad fråga.
LAGSTÖD
| 19 a och 20 a §§ lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128)
SOU 2017:111 |