Som utgångspunkt är det vårdnadshavaren som har beslutanderätt i frågor som rör barnet. Det är däremot inte alltid nödvändigt att i alla situationer inhämta samtycke från vårdnadshavaren. Bedömning skall göras utifrån barnets ålder och mognad. Frågan blir således om barnet anses uppnått sådan ålder och mognad att han eller hon kan råda över sin egen sjukvård?
Det finns ingen exakt ålder som svarar på när ett samtycke från vårdnadshavare behövs eller inte. En bedömning måste således göras i varje enskilt fall. JO och Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att ett barn som har fyllt 12 år normalt sett bör kunna ta ställning till en läkarundersökning i vissa fall. När det gäller psykiatrisk vård finns det dessutom exempel och uttalanden som visar att det i vissa situationer har ansetts godtagbart att barn under 15 år själva har sökt och fått vård utan att vårdnadshavarna har informerats i förväg.
Om man som psykolog anser att den minderåriga är nog mogen att påbörja en behandling, finns det ingen lagbestämmelse där det framgår att ett samtycke från vårdnadshavarna behövs.
LAGSTÖD
| 6 kap. 2 b § föräldrabalken (1949:381)
Prop. 2013/14:106, s. 66 |