Av tandvårdsförordningen framgår det vem som för ska betraktas som extremt tandvårdsrädd; Den som är extrem tandvårdsrädd är den som trots ett stort objektivt och subjektivt behandlingsbehov under ett stort antal år avhållit sig från tandbehandling, bortsett från kortvariga, akuta ingrepp, och som vid utredning hos både tandläkare och legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut eller legitimerad psykiater bedömts lida av extrem tandvårdsrädsla.
Vidare i tandvårdsförordningen framgår att när personer som är extremt tandvårdsrädda ska behandlas ska det utförs av en tandläkare eller tandhygienist som har en icke-obetydlig erfarenhet av extremt tandvårdsrädda patienter och som utför behandlingen i samverkan med legitimerad psykolog, psykoterapeut eller psykiater samt att det finns en behandlingsplan som patienten har accepterat.
LAGSTÖD
| 4 § tandvårdsförordningen (1998:1338) 5 § tandvårdsförordningen (1998:1338) |