Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten
kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Inspektionen för vård och omsorg ska utan
dröjsmål underrättas om beslut att hålla en patient fastspänd längre än så. Hälso- och sjukvårdspersonal
ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd. Detta tar främst sikte på hastigt uppkomna
farosituationer som inte kan bemästras på något annat sätt än genom att patienten spänns fast med bälte.
Det skall vara fråga om risk för en allvarlig fysisk skada. Fastspänning får aldrig tillgripas i
bestraffningssyfte. Bälte bör aldrig användas längre än någon eller högst några timmar. Vid beslut om
fastspänning under en längre tid än fyra timmar måste den beslutande läkaren själv undersöka patienten.
Beslut om fastspänning skall alltid fattas av en chefsöverläkare.
För personer under 18 år gäller delvis andra regler. Om det finns en omedelbar fara för att en patient som
är under 18 år lider allvarlig skada och det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga får patienten
spännas fast med bälte. Ett beslut om fastspänning fattas av chefsöverläkaren. Beslutet gäller högst en
timme. Om fastspänningen varar längre än så ska Inspektionen för vård och omsorg (IVO) omedelbart
underrättas. Tiden för fastspänningen får förlängas genom nya beslut som gäller under högst en timme i
taget. Den beslutande läkaren måste själv undersöka patienten innan hen beslutar om eventuell fortsatt
fastspänning. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd.
LAGSTÖD
19 § lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128)
19 a § lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128)
3 kap. 2 § 1 st. i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och
rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18)
Sida 33 i prop. 2019/20:84