Nödrätten inom hälso- och sjukvård aktualiseras främst vid fara för liv och hälsa, se exempelvis 4 kap. 4 § patientlagen. Nödrätten får dock inte användas rutinmässigt, utan begränsas till undantagsfall. Bestämmelsen i 24 kap. 4 § BrB stadgar att en gärning som någon begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Vidare föreligger nöd när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse.
Denna bestämmelse är konstruerad som en undantagsbestämmelse för straffrihet. I de fall då tvångsåtgärd behövs innan dess att ett beslut fattats, får gärningen istället grundas på den allmänna nödrättsregeln enligt 24 kap. 4 § brottsbalken. Åtgärden måste vara nödvändig, proportionerlig och tillfällig samt endast pågå till dess att formellt beslut kan fattas eller faran upphör. Det är inte helt klart i vilken omfattning dessa ingrepp kan användas samtidigt som det är försvarligt i brottsbalkens mening. Det framgår av förarbeten att livräddande åtgärder får vidtas mot en patients vilja, då samhället har ett särskilt ansvar för dessa personer (Prop. 1990/91:58 s. 258; Prop. 1983/84:148 s. 22).