Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
Tvångsåtgärder får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga så ska dessa användas, 36 a § LVM.
Nedan följer relevanta lagrum för olika tvångsåtgärder enligt denna lag:
- Om det behövs, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, 32 § LVM.
- Den intagne är skyldig att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv- eller svettprov för kontroll av om han eller hon är påverkad av narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, 32 a § LVM.
- Rumsvisitation är tillåtet om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, 32 b § LVM.
- Säkerhetskontroll får genomföras med metalldetektor eller annan liknande anordning om det behövs för att genomföra vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet, 32 c § LVM.
- Om det kan påverka vården eller ordningen vid hemmet får en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster inskränkas, 33 a § LVM.
- Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för särskilt noggrann tillsyn får hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning i rörelsefriheten som är nödvändig för att vården ska kunna genomföras, 34 § LVM.
- Om det krävs med hänsyn till den intagnes speciella behov av vård, hans eller hennes säkerhet eller övriga intagnas säkerhet får en intagen hindras från att träffa andra intagna (vård i enskildhet), 34 a § LVM.
- Avskiljning får användas om det är särskilt påkallat på grund av att den intagne uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen, 34 b § LVM.
- Försändelser till den som vårdas kontrolleras, 35 § LVM.
Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT)
Tvångsåtgärder får endast användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Mindre ingripande åtgärder ska alltid användas om det är möjligt och ifall de är tillräckliga. Man ska ta stor hänsyn till att tvångsvård är mycket ingripande och således ska tvångsåtgärder användas restriktivt och skonsamt.
Nedan följer relevanta lagrum för olika tvångsåtgärder enligt denna lag:
- Fastspänning får användas om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, 19 § LPT. Här krävs dessutom att hälso- och sjukvårdspersonal är närvarande under hela fastspänningen och att det är chefsöverläkaren som beslutar om fastspänning. Vad gäller minderåriga regleras fastspänning i 19 a §.
- Avskiljning får användas om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Det är chefsöverläkaren som beslutar om avskiljning, 20 § LPT. Vad gäller minderåriga regleras avskiljning i 20 a §.
- Att chefsöverläkaren får besluta att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan lider skada, framgår av 20 b § LPT.
- Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till en patient får undersökas för kontroll av bland annat narkotika, 22 § LPT.
- En patient får kroppsvisiteras under vissa förutsättningar, 23 och 23 b §§ LPT.
Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV)
Denna lag innehåller en hänvisning till LPT som stadgar att tvångsåtgärder enligt LPT (18–24 §§) gäller även vid rättspsykiatrisk vård, 8 § LRV. Detta gäller med undantag för 8 a § som reglerar förhöjd säkerhetsklassificering.