KALMARFALLET

NJA 2006 S.228

Ett spädbarn vårdades på intensivvårdsavdelning för svåra kramper. En sjuksköterska fick i uppdrag att bereda en infusion med lidokain (Xylocard). På avdelningen förvarades läkemedlet i två olika styrkor, med likartad förpackning och var placerade bredvid varandra. Ordinationen avsåg den svagare koncentrationen, men sjuksköterskan använde i stället den starkare, vilket resulterade i en tiodubbel dos. Barnet avled till följd av överdoseringen.

Domstolarnas prövning gällde om sjuksköterskans förväxling utgjorde sådan oaktsamhet som kan läggas henne till last och således att hon ska dömas för vållande till annans död, särskilt med beaktande av att arbetsrutinerna på avdelningen var oklara. Högsta domstolen fastslog att de bristande rutinerna på arbetsplatsen hade bidragit till att misstaget kunde ske. Domstolen framhöll emellertid att hälso- och sjukvårdspersonal har ett långtgående individuellt ansvar och att aktsamhetskraven är sär-
skilt stränga vid hantering av läkemedel. Sjuksköterskan hade, med sin erfarenhet, bort kontrollera styrkan närmare och därigenom upptäckt felet. Oaktsamheten bedömdes som straffbar.

Sjuksköterskan dömdes, i enlighet med underinstanserna, för vållande till annans död. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Avgörandet tydliggör att även när systemfel eller otydliga ruti-
ner föreligger, kan den enskilda yrkesutövaren hållas straffrättsligt ansvarig. HD betonade patienternas trygghet och förtroendet för vården som skäl för straffbarhet, vilket visar att gränsen för oaktsamhet i praktiken styrs av samhällets säkerhetskrav snarare än vårdpersonalens faktiska möjligheter att undvika misstag. Detta synsätt har kritiserats för att förstärka vårdpersonalens straffrättsliga sårbarhet och för att riskera att skuldbeläggningen av individer tar fokus från behovet av säkrare system. Domstolen markerar med detta avgörande ett strängt aktsamhetskrav för vårdpersonal i moment som innefattar risk för liv och hälsa.