Informationsskyldigheten framgår av patientlagen.
Patienten ska få information om:
1. sitt hälsotillstånd,
2. de metoder som finns för undersökning, vård och behandling,
3. de hjälpmedel som finns för personer med funktionsnedsättning,
4. vid vilken tidpunkt han eller hon kan förvänta sig att få vård,
5. det förväntade vård- och behandlingsförloppet,
6. väsentliga risker för komplikationer och biverkningar,
7. eftervård, och
8. metoder för att förebygga sjukdom eller skada.
Patienten även få information om:
1. möjligheten att välja behandlingsalternativ samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad
hälso- och sjukvård,
2. regionens elektroniska system för listning av patienter hos utförare,
3. möjligheten att välja och få tillgång till en fast läkarkontakt,
4. möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt,
5. vem som är patientens fasta vårdkontakt och fasta läkarkontakt,
6. hur patienten kan komma i kontakt med sin fasta vårdkontakt, sin fasta läkarkontakt och sina
vårdenheter,
7. vårdgarantin, och
8. möjligheten att få upplysningar hos Försäkringskassan om vård i ett annat land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.
Utöver ovan finns det några särskilda situationer där patienten ska få ytterligare information. Det gäller
exempelvis vid utskrivning från slutenvård, vid vissa sorters gränsöverskridande hälso- och sjukvård och
vid insamling av prov i biobanker.
LAGSTÖD
| 3 kap. 1 § patientlagen (2004:821) 3 kap. 2 § patientlagen (2004:821) 3 kap. 2 a-c §§ patientlagen (2004:821) |