Det kortfattade svaret på om vård får ges även om en identitet inte kan fastställas fullt ut är ja, men hur situationen ska hanteras beror däremot på om det är fråga om en akut eller icke-akut situation. Bedömningen behöver göras mot bakgrund av patientsäkerhetslagstiftningen, hälso-och sjukvårdslagstiftningen samt befintliga regleringar om journalföring.
Enligt 3 kap. 1 § hälso-och sjukvårdslagen (2017:30, HSL) ska vård ges på lika villkor och efter behov. Bestämmelsen innebär att det är den medicinska behovsbedömningen i de enskilda fallen som är styrande. Vård får därför inte generellt vägas enbart på grund av att patientens identitet inte kan styrkas fullt ut. Samtidigt kräver 3 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) att vårdgivaren organiserar verksamheten på ett sådant sätt så att god vård kan upprätthållas, samt att hälso-och sjukvårdspersonalen arbetar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket stadgas i 6 kap. 1 § i samma lag.
En säker identifiering för att kunna undvika eventuella förväxlingar och felbehandlingar är en grundläggande åtgärd ur ett patientsäkert perspektiv. Identitetskontroller är därför en mycket viktig del av vårdprocessen, men det är inte ett absolut villkor för att vård ska kunna få ges.
Akuta situationer
I akuta eller livshotande situationer, ska vård alltid ges omedelbart även om identiteten hos patienten inte kan fastställas. Detta följer indirekt av bestämmelser som återfinns i hälso-och sjukvårdslagen som stadgar att vård ska ges efter behov, patientsäkerhetslagen som stadgar att vårdpersonalen har en skyldighet att agera för att förebygga vårdskador och patientlagen som exempelvis anger att när vård ska ges till barn så ska barnets bästa särskilt beaktas.
I förarbeten till patientlagen (prop. 2013/14:106, s. 65 ff.) betonas att barnets bästa ska vara en primär övervägning. I en akut situation innebär detta att liv och hälsa väger tyngre än administrativa klarlägganden av en identitet. Enligt bestämmelser som finns i 3 kap. 6 § patientdatalagen (2008:355) ska en patients identitet dokumenteras i journalen. Om identiteten är oklar, ska detta framgå av journalen samt att en dokumentation ska föras kring hur identifieringen har skett eller varför identiteten inte har kunnat säkerställas, vilket stadgas i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om journalföring (HSLF-FS 2016:40).
Icke-akuta situationer
I icke-akuta situationer, är kraven på identitetskontroll högre än vad som gäller i akuta situationer. I och med att vårdgivaren enligt 3 kap. 2 § patientsäkerhetslagen ansvarar för att förebygga vårdskador, ska rimliga åtgärder vidtas för att kunna säkerställa korrekt identitet innan planerad eller icke-brådskande vård ges till patienten i fråga.
Om identiteten inte kan styrkas alls, kan det i icke-akuta situationer vara motiverat att avvakta med vissa åtgärder tills dess att identiteten klarlagts, särskilt om det finns risk för en eventuell sammanblandning av journaluppgifter eller felbehandling. Det måste däremot alltid göras en individuell proportionalitetsbedömning utifrån varje enskild patients behov.
Sammanfattningsvis kan konstateras att vård får ges även om identiteten inte är fullt fastställd. Skillnaden mellan akuta och icke-akuta situationer kan sammanfattas på sådant sätt att vård i akuta situationer ska ges omedelbart utifrån behov, även utan fullständig identitetskontroll. Osäkerheten kring identiteten ska alltid dokumenteras enligt bestämmelser i enlighet med patientdatalagen. Vård i icke-akuta situationer omfattar att vården ska vidta rimliga och systematiska åtgärder för att kunna säkerställa identiteten innan behandling ges, detta med hänsyn till patientsäkerhetslagen och kravet på god och säker vård.