Om det råder en osäkerhet kring ett barns identitet, ska hälso-och sjukvården agera på ett sätt som både säkerställer patientsäkerheten och samtidigt tillgodoser barnets rätt till vård. Frågan regleras inte i en särskilt bestämmelse, utan följer av flertalet centrala lagar och föreskrifter.
Enligt 3 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska vårdgivaren planera, leda och kontrollera verksamheten så att kravet på god vård upprätthålls. Av bestämmelser i 6 kap. 1 § i samma lag, framgår att hälso-och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En säker identifiering av patienten är en grundläggande åtgärd i patientsäkerheten för att kunna undvika eventuella förväxlingar och felbehandlingar. En osäker identitet innebär en patientsäkerhetsrisk, och måste därför alltid hanteras på ett strukturerat sätt.
Samtidigt får däremot en osäker identitet inte leda till att ett barn nekas nödvändig vård. I enlighet med bestämmelser i 1 kap. 8 § patientlagen (2014:821) ska barnets bästa särskilt beaktas när hälso.och sjukvård ges till ett barn. I förarbetena till patientlagen (prop. 2013/14:106 s. 65 ff.) betonas att barnets bästa alltid ska vara en primär övervägning vid alla åtgärder som rör ett barn i vården. I akuta situationer, särskilt vid livshotande tillstånd, ska vård därför ges omedelbart, även om det är så att barnets identitet inte kan säkerställas i förväg.
När det gäller dokumentation vid vård, gäller bestämmelser som finns i 3 kap. i patientdatalagen (2008:355). Enligt bestämmelser i 3 kap. 6 § patientdatalagen ska en patientjournal bland annat innehålla uppgifter om patientens identitet. Om identiteten hos en patient är oklar, ska detta framgå av journalen, liksom hur identifieringen har skett och varför den inte har kunnat säkerställas.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om journalföring (HSLF-FS 2016:40), preciseras att patientens identitet ska dokumenteras, och att uppgifter som är av betydelse för en säker vård ska framgå. Om identiteten inte kan styrkas, kan vården tillfälligt använda reservnummer eller motsvarande rutin, detta under förutsättningar att detta dokumenteras på ett korrekt sätt och att åtgärder vidtas för att så snart som möjligt kunna fastställa rätt identitet.
Om ett barn kommer till vården tillsammans i sällskap med en vuxen, aktualiseras även bestämmelser som finns i föräldrabalken (1949:381). Vårdnadshavare har enligt 6 kap. 2 § ett ansvar för barnets personliga förhållanden. Vården bör därför, när det inte rör sig om en akut situation, försöka klarlägga om den medföljande vuxna personen är barnets vårdnadshavare eller om denne annars är behörig att företräda barnet i sådana ärenden. Detta är särskilt viktigt när det krävs ett samtycke enligt bestämmelser som finns i 4 kap. patientlagen. Om behörigheten är oklar, bör detta dokumenteras och utredas, men det hindrar inte att barnet får den nödvändiga vården som denne behöver.
Sammanfattningsvis ska vården vid osäkerhet kring ett barns identitet försöka styrka identiteten genom legitimation eller andra tillgängliga uppgifter, dokumentera graden av säkerhet i journalen enligt patientdatalagen och tillämpliga föreskrifter. Vid behov ska vården använda eventuella reservrutiner, och i akuta situationer ska vård ges omedelbart med barnets bästa som en överordnad princip enligt bestämmelser som finns i patientlagen. Samtliga åtgärder ska alltid präglas av patientsäkerhetslagens krav på säker och korrekt vård.