Principen om barnets bästa
Barnets bästa ska beaktas vid varje åtgärd som rör barn, detta framgår av art. 3.1 Barnkonventionen. Motsvarande bestämmelser återfinns i 1 kap. 8 § patientlagen och 5 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen. Vården är inte bunden av vårdnadshavarens vilja ifall denna skulle strida mot barnets bästa.
Principen om barnets bästa tillmäts särskilt betydelse, även om barnets bästa inte alltid är avgörande. Vad som är barnets bästa kan också diskuteras då principen inte har någon allmängiltig definition, något som dock står klart är att bedömningen sker utifrån det enskilda fallet. Enligt art. 12 i Barnkonventionen, har barnet en rätt att uttrycka åsikter i alla frågor som rör barnet, men åsikterna tillmäts betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Vid bedömning av barnets bästa ska barnet i enlighet med art. 12 få möjlighet att komma till tals. Vid hälso- och sjukvård ska barnets inställning till vården så långt som möjligt klarläggas, se 4 kap. 3 § patientlagen.
Självbestämmande och integritet inom hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvården i Sverige bygger på frivillighet och samtycke, vilket även gäller minderåriga. Vårdnadshavare har däremot bestämmanderätt över barnet vad gäller medicinska frågor och behandling. Omfattningen av denna bestämmanderätt står dock i relation till barnets ålder och mognad, se bland annat bestämmelser i 6 kap. 11 § föräldrabalken. Barnet har rätt till självbestämmande i den utsträckning barnet har förmåga att förstå information och konsekvenser av sina egna beslut. Mot bakgrund av detta är hälso- och sjukvårdspersonalens informationsskyldighet av särskild vikt vid frågor som rör barn. Ifall det är så att barn inte motsätter sig livsnödvändig vård torde det finnas en möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonal att omhänderta barnet, vårda det och sedan avsluta åtgärden enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Nödbestämmelserna i 4 kap. 4 § patientlagen och 24 kap. 4 § brottsbalken kan också bli aktuella vid dessa situationer.
Skyldighet att anmäla oro för ett barn
I 19 kap. socialtjänstlagen finns bestämmelser om anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. För yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård råder en anmälningsplikt enligt 19 kap. 1 § 1 p. Anmälan ska lämnas till socialnämnden.