Åldersgränser inom tandvården regleras framför allt i tandvårdslagen (1985:125) och i anslutande författningar om tandvårdsstöd.
Enligt 7 § tandvårdslagen ska regionen erbjuda regelbunden och fullständig tandvård till barn och unga. Denna rätt gäller till och med det året då personen fyller 19 år. Det innebär att barn och unga i denna ålder har rätt till en avgiftsfri tandvård inom den organiserade barn-och ungdomstandvården.
Från och med det år då en person fyller 20 år övergår tandvården till att omfattas av det statliga tandvårdsstödet i enlighet med lagen om statligt tandvårdsstöd (2008:145). I denna lag regleras bland annat det allmänna tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet. För vuxna finns ingen övre åldersgräns för rätten till tandvård, men ekonomiskt stöd ges enligt de nivåer som anges i den statliga regleringen.
Specialisttandvård och övrig tandvård
Folktandvården ska svara för specialisttandvård för personer från och med de år de fyller 20 år, och övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller 20 år i den omfattning som regionen bedömer som lämplig.
När det gäller samtycke och självbestämmande, finns det ingen särskild åldersgräns i tandvårdslagen. Denna bedömning följer istället av allmänna principer i patientlagen (2014:821) (PL).
Barnets inställning
Enligt 4 kap. 3 § PL ska barnets inställning så långt som möjligt klarläggas och tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Det innebär att en individuell mognadsbedömning behöver göras i varje enskilt fall. Vid 18 års ålder blir personen däremot myndig enligt 9 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381) (FB), och kan då självständigt fatta egna beslut om sin vård.